miss you guyes

            
    Just nu fick jag en sån där sakna-oban-känsla
kan ju vara för att de andra är där 
men nästa år , DÅ JÄVLAR

image185

I'm going home , to the place where I belong

Efter 12 timmar på två olika flygplan är jag äntligen hemma i lilla hålan. Jag har haft det jättebra där borta i San Diego, men jag är också glad över att vara hemma. Sån lättnad jag kände när jag landade på Kastrup, det var så skönt.

I USA har jag tagit det lugnt i San Diego och varit på fotbollsläger i Santa Barbara.
Fotbollslägret var jobbigt. Vi gick upp mellan typ 06.15 och 06.30 för att ha ett morgonpass med en av tränarna på stranden. DIS POSITION , LOOK TO ME PLEASE. HAHA Sen hade vi tre träningar till varje dag. Ett av dem var dock matcher, men det var nästan jobbigast. Vi var inte så många tjejer så vi spelade med killarna hela tiden. Nu i efterhand så saknar jag det. Jag saknar dom där promenaderna till stranden för morgonpasset, huvudtränarens solbränna HAHAHA och hans vita tänder, att inte tampa i lerpölarna med fotbollsskorna - ja allt helt enkelt.
San Diego var helt underbart. Där slappade vi en massa och tog igen oss efter lägret. Vi gick på bio, åt mexikansk mat, var på ranchen, solade, badade, shoppade, var på Sea World och Wild animal park ;D höhö.
San Diego är enligt mig en av världens finaste städer. Och jag saknar det och jag saknar Karin. Hon är bra hon <3

image183image184

California here we come

BYYYEEE DALBY AND HEEEELLOOOOO SAN DIEGO

Back home .

Då var man än en gång hemma från Skottland. Innan var det lite skakigt och ingen visste inte riktigt hur det skulle gå. Men, även om det var lite si och så i början så blev det sjukt bra.

Vändpunkten var när vi åkte från Edinburgh med Scott och hans ungdomar till Pitlochry, en liten by i de skottska högländerna. Det var så mysigt och så härligt att få komma bort från allt buller i storstan.
Där åkte vi till ett slott och badade. I EN JÄTTEKALL SJÖ. Som sagt, så är jag lite av en badkruka så jag stod vi kanten och kände på vattnet.. då kommer Scott simmandes och ger mig två alternativ: antigen hoppar jag i, eller så kastar han i mig. Så, jag hoppade. Jag kunde knappt komma upp till ytan när jag hade hoppat i. SJUKT.
Det bästa var att få träffa Scott igen och för en gångs skull visa vem jag är och få lära känna honom.
Och som han skulle sagt : DUDE, THAT'S AMAZING.

Och Pernilla, tack för en galen och superbra vecka. Ja, för vi var lite galna .. vi sprang bland annat genom Edinburgh i spöregn, barfota och i bara linne.
 Systrarna handla , mer ska det bli <3

Som sagt, Skottland är fortfarande en av de bästa sakerna jag vet :)

image182