hp

Timbuktu vet vad han snackar om.
Han hjälper mig just nu, i min lilla svacka.

För tiden skuttar fram, å vi vet att
kan kännas tungt som fan, så ni ser att
man måste ta det lungt ibland, å ni vet att
annars sjunker man, så vi ser att
ta det lungt ibland (utan tvekan)
ta det lungt ibland

- tiden rinner fan iväg nu för tiden. det är redan mars! det var ju precis nyårsafton och jag och marina stod på nyvångstaket. Det är lite läskigt ibland.

Det brinner i fickan när pengarna går,
ska man vinna sin lycka på lotto, vadå??
Jag släpar och sliter, pustar och fnyser
jobbar som fan, pushar det bryter till lustarna tryter
musklerna knyter, kramp för man stampar på samma små ytor
med det samma så dyker det upp nya hinder
vägen är kantad av svindyra synder
är det värlsdstrapatser, hjärtattacker
men visst e livet nåt så jävla vackert
å fylla magen, å fånga dagen
få månsken på långa promenader
svårt att koppla av, så man byter problem
går dit de lyser med Sisyfos sten,
så se dig om, innan färgerna falnar,
njut av din tur på berg och dalbanan!

njut av din tur så länge skutan den seglar

den perfekta "allt kommer bli bra låten":
Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur
och flera mil ifrån, det ordnar sig...

Ikväll är det fest med tjejerna i klassen hemma hos johanna. Det ska bli riktigt roligt! Det var ett tag sedan nu, så fan vad vi ska ha kul. 

Idag har väl varit en okej dag. Lite konflikter i klassen, och la mig i som vanligt. Men jaja, jag fick fram min åsikt iaf.. och när killen (som skämdes som fan) fick alla tjejer emot sig gick jag på honom ännu mer. Men är det okej att ta någons mobil och läsa upp sms? NEJ.
Och det jag blev sur var för att han inte förstod att han gjort fel. Det var därför jag gick på honom.
men sen insåg jag att det kanske var för hårt och bad lite om ursäkt, haha. Var nog lite hård. Men jaja, han har förhoppningsvis lärt sig en läxa.


Jag känner för att åka iväg någonstans nu. Den 4-6 april ska jag till Ukraina med några och besöka ett banhem och ge dem leksaker. Samtidigt som det kommer bli en upplevelse så är jag lite småskraj. Jag har hört mycket om det landet, men det är kanske dax att ändra uppfattning och hjälpa barnen? Det är klart. Jag har alltid velat göra något sånt här för att hjälpa till. Det kommer bli bra.

Afrika är ett annan del av världen som jag vill åka till och hjälpa till i. Min kompis i skottland kom hem från Ghana för några dagar sedan. Där har han lärt barnen spela fotboll och hjälpt till på alla möjliga sätt. Jag vill känna att jag gör något nyttigt med mitt liv. Och vad kan då vara bättre än att se ett barn le och skratta?

Första helgen är snart slut, tiden bara rinner iväg tycker jag. Snart drar det igång på riktigt med skola och allt. Imorgon är det fys med fotbollen och jag är redan lite nervös, haha. Man har ju inte tränat alls på lovet. Det är jobbigast i början när man ska komma igång igen och ser hur mycket man har tappat på den lilla stunden man varit ledig.

En sak som är bra är att det går att prata med han där och han förstår.. det betyder mycket. Kan inget bara bli bra snart? En uppenbarelse eller nått?!

Nu skulle jag egentligen gjort lite idrottspsykologi, men jag tror jag struntar i det och cyklar till Marina istället
Och sen är det one tree hill , som jag av någon väldigt konstig anledning missat två gånger i rad :O - tjing


Memories are the strangest thing,
even the good ones make you cry.
They hit you at the strangest moments
and you only wonder why.

Memories are precious,
hold them lightly in your hand,
cuz if you squeeze too tightly,
they´ll fall away like sand.

jävla helvete

Jag har levt en vecka i ett helvete. Så kanske det inte hade varit för alla i min situation , men för mig. Jag har mått illa, konstant, i en hel vecka. Jag har haft ont i magen och varit stressad. Jag hatar den känslan, den är så jävla obehaglig. Jag har varit rädd för att åka buss och gå i skolan, nästan panikslagen. & nu sitter jag här med ett stort plåster i mitt armveck.
Både läkaren och skolsyster säger att de tror att allt detta beror på stress. Det håller jag med om. Jag hoppas det är så och att det inte är något allvarligare. Allt detta är förståeligt eftersom jag har så sjukt stora krav på mig själv, både i skolan och på fotbollen. Jag kanske skulle lyssnat lite tidigare på Marina om att inte träna för hårt. Men gjort är gjort. Och jag vill göra bra ifrån mig, jag vill visa att jag är duktig. När jag då har en dålig dag eller nått och det går dåligt, så blir resten av kvällen skit. För det ända jag tänker på är att : jag gjorde en dålig träning, vad tror tränarna om mig nu? Det måste gå bättre nästa gång.
I skolan vill jag få bra betyg så jag pressar mig själv till att jag ska försöka få MVG på alla prov. Jag säger också att de ämnen jag inte gör bra ifrån mig i, kan jag göra bättre.
Men allt det har så jävla mycket att göra med inställning till ämnet och läraren. Ett exempel: naturkunskap med Dace. Det är så tråkigt. Vi gör inget kul alls, och det är inte ett ämne jag är intresserad av. Då är det inte så konstigt att man inte bryr sig eller brukar allvar. Jag tror hela tiden att jag kan göra bättre ifrån mig på detta, men jag måste inse att man inte kan vara bäst på allt.
Jag måste ta tag i mitt liv nu och reda ut alla krav. Jag måste sluta stressa och försöka ta det lugnare. Vi har snart uppehåll med fotbollen också och då kan jag ta det lugnt och äta en massa julmat :)

Jag läste på en matildas blogg innan om en kille som var glad nästan hela tiden. Han sa att när han vaknade på morgonen så hade han två val. Han kunde välja att må dåligt och han kunde väja att må bra. Han valde att må bra. Livet består av val. Vi bestämmer hur vi ska reagera på olika saker.
Det ska jag börja med. Se det mesta positivt och fortsätta vara den glada och spralliga personen som jag verkligen är!
så gud , screw you .