bekymmer som tynger

Nu när det har kommit såhär långt, ska jag inte vara helt bubblig och full av glädje då? Nej något stör mig och jag kan inte förklara varför. Ju länge vi kommer desto längre NER sjunker jag i dessa jobbiga tankar. Jag är rädd för att du ska försvinna, för att inget ska bli som vanligt, men samtidigt.. har jag rätt? Tänk om det inte alls är som jag tror.. men jag tror att jag tror rätt. Ja, kluven helt enkelt. Du är så söt och snäll och mysig ..
OCH DU ÄR så mycket . Jag har ingen aning om HUR jag ska göra. NÄR ? VAR ? HUR ? VARFÖR? 
detta är piss.
men aldrig att du försvinner med detta, aldrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback