hp

Så var detta lovet också slut och det är dax för skola igen imorgon. Jag har suttit och pluggat historia (första världskriget) i flera timmar nu.. Och jag är på glatt humör för att jag förstår det. När jag väl är koncentrerad, pigg och kry och verkligen går in för det - då föstår jag. Provet är på fredag, så jag är ute i väldigt god tid. Men det känns bra för mig att göra så, då har jag koll på vad som kommer och slipper gå och oroa mig för att jag inte kan.

Fredagen då vi slutade för lov så hade jag spanskaprov. Jag var sjuk den dagen.. sådär dåsig i huvudet, trött och förkyld.. men jag pallrade mig till skolan .. endast för provet. När vi väl sitter och skriver SÅ GÅR BRANDLARMET. Min spanskalärare förstår först inte vad det är, så där sitter vi alla och håller för öronen. Tydligen så var det en anlagd brand i ett skåp i den byggnaden vi var i.. så vi fick avbryta provet. Och jag tror vi måste göra det den första lektionen som kommer nu. Men jag blir så irriterad. VARFÖR VAR DET TVUGNA ATT GÖRA SÅ? Kanske var det någon som visste att det var språkvecka som ville vara lite rolig eller någon som inte hade pluggat :/ vem vet. ÅH!

Imorgon ska jag börja träna. Det är vad jag vill. Men hela min familj går emot mig känns det som. När jag berättar att: nu ska jag träna.. så tittar de sådär snett på mig som att: nej hanna, det förstår du väl att du inte ska. Men jag ska, oavsätt om de vill eller inte. Jag känner mig redo i foten. Jag känner mig redo på alla sätt. Bara låt mig få göra det som jag tycker om mest, ATT TRÄNA. Att springa av sig. Är det inte en underbar känsla efter en vunnen match.. man känner att man gjort en bra prestation och alla i laget sitter i omklädningsrummet och tjoar och skriker? Den känslan älskar jag, och det är just därför - lagkänslan - som jag spelar fotboll.

saknad plats <3
Oban Skottland 2006