jag får panik!
Jag blir så less på skolan och allt arbete vi har att göra. Har lärarna inget som heter medkänsla? ALLA lärare lägger ALLT precis innan loven. Visst, det är oftast så upplägget ser ut i varje ämne.. men snälla, vi har 9 olika ämnen som ser ut så. Denna veckan är riktigt köttig och just nu är jag stressad till max. Vem tusan känner sig motiverad när man måste offra någon läxa för att hinna göra en annan? Ska det vara så? Usch och fy och blä. Hade jag fått bestämma hade man försökt göra mer på lektionerna och inte gett så mycket läxor!
Allt plugg med skolan och prestationsångesten i fotbollen gick så långt för mig att jag drabbades av stress för snart ett år sedan. Jag mådde illa konstant och jag utvecklade en rädsla för att åka buss på morgonen (vem vill sitta och fokusera hela bussresan på att inte kräka?!). Fast, under den tiden jag mådde som värst spydde jag inte en enda gång. Så allt gick från att ha mycket i skolan till att jag trodde att jag var galen och inbillade mig att jag mådde sämre än vad jag gjorde. Stress kan drabba alla. Så akta er säger jag, det är inte roligt. Slappna av ibland, trots att allt arbete ligger över axlarna och nästan trycker ner en i marken.
I sådana situationer som den åvan är jag glad att jag har min underbara Danne och mina vänner. Jag vet, helt seriöst , inte vad jag hade gjort utan dem. Så fort jag är ledsen ringer jag Daniel och han hjälper mig alltid. Även Marina, och alla mina andra vänner. "En riktig vän ser de osynliga tårarna", så sant så sant.
Nu ska jag sticka huvudet i religionsboken och proppa in islam i min hjärna. Please just save me from this darkness!
Allt plugg med skolan och prestationsångesten i fotbollen gick så långt för mig att jag drabbades av stress för snart ett år sedan. Jag mådde illa konstant och jag utvecklade en rädsla för att åka buss på morgonen (vem vill sitta och fokusera hela bussresan på att inte kräka?!). Fast, under den tiden jag mådde som värst spydde jag inte en enda gång. Så allt gick från att ha mycket i skolan till att jag trodde att jag var galen och inbillade mig att jag mådde sämre än vad jag gjorde. Stress kan drabba alla. Så akta er säger jag, det är inte roligt. Slappna av ibland, trots att allt arbete ligger över axlarna och nästan trycker ner en i marken.
I sådana situationer som den åvan är jag glad att jag har min underbara Danne och mina vänner. Jag vet, helt seriöst , inte vad jag hade gjort utan dem. Så fort jag är ledsen ringer jag Daniel och han hjälper mig alltid. Även Marina, och alla mina andra vänner. "En riktig vän ser de osynliga tårarna", så sant så sant.
Nu ska jag sticka huvudet i religionsboken och proppa in islam i min hjärna. Please just save me from this darkness!
Kommentarer
Trackback