hp

Idag träffade jag min gamla kompis från småland. Hon som jag träffade varje sommar i mormor och morfars sommarsruga i Långhult. Efter den långa (som jag tyckte då) bilresan hoppade man ut ur bilen och sprang upp till henne och hennes megahus.

Där sprang vi runt varje sommar, jag, min syster och magdalena. Vi bakade tårtor (som vi tvingade alla att äta), sprang i skogen och fick festingar, åkte traktorflak och lekte en massa konstiga lekar.
Jag kommer ihåg att vi tre var ute med morfar och körde i skogen för att hjälpa honom med några lerpölar som gjorde att han fastande med traktorn. Det var väldigt skumpigt och vi flög runt som löv på flaket. Och helt plötsligt så lossnar flaket och vi dunsar ner i marken. Morfar bara fortsätter köra och skumpar vidare och vi skriker som galningar. HAHA.
Och ja, magdalenas familj döpte en gris efter mig. Grisen hanna, hon var snygg hon.

Jag föreställde mig alltid hur det skulle vara om du kom hit och fick se hur jag bodde. Nu är vi här och känns konstigt, men samtidigt jätteroligt.
Jag har inte insett , förrens nu , hur mycket jag saknar dig och allt vi gjorde där uppe.