hp

Igår kunde jag inte sova för jag låg och tänkte för mycket. Det enda jag hade i huvudet var Skottland. Inte så konstigt eftersom jag pratat gamla minnen med Paul två kvällar i rad nu. Gamla minnen, det låter konstigt. Men för varje dag som går så kommer jag ett steg längre ifrån det. För det jag tänkte på var GLASGOW - OBAN - IONA och inte EDINBURGH. Jag tror att varje gång vi åker tillbaka så vill vi återuppleva första gången. Men det kan aldrig bli lika bra som då. Det var perfekt. Jag kommer ihåg när jag och Bettan dansade skottsk folkdans hela kvällen, hur vi klagade under den extremt långa pilgrimsvandringen, de sena kvällarna i commonroom, alla underbara männiksor vi träffade och hur mycket vi sjöng. Jag sjöng mer på Iona än vad jag någonsin sjungit innan. Jag saknar det och jag saknar er , BettanEmilie&Rebecka.
Som Bettan sa: man kan vara precis som man vill och de får en att trivas med att vara precis den man är.
Emilie: Skulle jag få chansen att åka tillbaka skulle jag inte tveka en sekund, jag skulle åkt direkt.
Rebecka: Med dessa töser och per &co kan inget bli annat än kul.

Det var verkligen mer än en resa för mig och säkert för er också. Jag tror många tycker att jag är konstig när jag säger det men det är verkligen sant. Det hjälpte mig att mogna och bli den jag är idag. Jag märker att intresset för att åka sjunker varje gång vi åker och det är sorgligt. För ni är mina Ture Turistas, och det kommer ni alltid att vara. Även om det inte kommer bli fler resor alla fyra tillsammans så kommer jag titta tillbaka på allt vi gjort där borta med ett leende på läpparna. Vi är verkligen galna och jag vill bara tacka er för att ni gör resorna värda att minnas.