hp

Jag har levt en vecka i ett helvete. Så kanske det inte hade varit för alla i min situation , men för mig. Jag har mått illa, konstant, i en hel vecka. Jag har haft ont i magen och varit stressad. Jag hatar den känslan, den är så jävla obehaglig. Jag har varit rädd för att åka buss och gå i skolan, nästan panikslagen. & nu sitter jag här med ett stort plåster i mitt armveck.
Både läkaren och skolsyster säger att de tror att allt detta beror på stress. Det håller jag med om. Jag hoppas det är så och att det inte är något allvarligare. Allt detta är förståeligt eftersom jag har så sjukt stora krav på mig själv, både i skolan och på fotbollen. Jag kanske skulle lyssnat lite tidigare på Marina om att inte träna för hårt. Men gjort är gjort. Och jag vill göra bra ifrån mig, jag vill visa att jag är duktig. När jag då har en dålig dag eller nått och det går dåligt, så blir resten av kvällen skit. För det ända jag tänker på är att : jag gjorde en dålig träning, vad tror tränarna om mig nu? Det måste gå bättre nästa gång.
I skolan vill jag få bra betyg så jag pressar mig själv till att jag ska försöka få MVG på alla prov. Jag säger också att de ämnen jag inte gör bra ifrån mig i, kan jag göra bättre.
Men allt det har så jävla mycket att göra med inställning till ämnet och läraren. Ett exempel: naturkunskap med Dace. Det är så tråkigt. Vi gör inget kul alls, och det är inte ett ämne jag är intresserad av. Då är det inte så konstigt att man inte bryr sig eller brukar allvar. Jag tror hela tiden att jag kan göra bättre ifrån mig på detta, men jag måste inse att man inte kan vara bäst på allt.
Jag måste ta tag i mitt liv nu och reda ut alla krav. Jag måste sluta stressa och försöka ta det lugnare. Vi har snart uppehåll med fotbollen också och då kan jag ta det lugnt och äta en massa julmat :)

Jag läste på en matildas blogg innan om en kille som var glad nästan hela tiden. Han sa att när han vaknade på morgonen så hade han två val. Han kunde välja att må dåligt och han kunde väja att må bra. Han valde att må bra. Livet består av val. Vi bestämmer hur vi ska reagera på olika saker.
Det ska jag börja med. Se det mesta positivt och fortsätta vara den glada och spralliga personen som jag verkligen är!
så gud , screw you .

You with the sad eyes 
Don't be discouraged 
Though I realize 
It's hard to take courage 
In a world full of people 
You can lose sight of it all
And the darkness there inside you 
Makes you feel so small

 





But I see your true colours 
Shining through 
I see your true colours 
That's why I love you 
So don't be afraid to let them show 
Your true colours 
True colours are beautiful, 








Like a rainbow 

 

Show me a smile then,
And don't be unhappy, 
can't remember when I last saw you laughing 
If this world makes you crazy 
And you've taken all you can bear 
You call me up 
Because you know I'll be there 

 

And I see your true colours 
Shining through 
I see your true colours 
That's why I love you 
So don't be afraid to let them show 
Your true colours 
True colours are beautiful, 



Like a rainbow Ohhhh

 

I can't remember 
When I last saw you laugh 
If this world makes you crazy 
And you've taken all you can bear 
You call me up 
Because you know I'll be there 

 

And I see your true colours 
Shining through 
See your true colours 
That's why I love you 
So don't be afraid to let them show 
Your true colours, true colours 
Are beautiful like a rainbow 
Eva Cassidy - True colours